1828, 14 år efter Norges frigörelse från det danska väldet, läggs ett rutnät ut över lantbruksmarkerna vid sjön Mjøsens
1828, 14 år efter Norges frigörelse från det danska väldet, läggs ett rutnät ut över lantbruksmarkerna vid sjön Mjøsens strand, och Mesnaälvens fall, i mynningen till Gudbrandsdalen. EN handelskapitalistisk stad, en landstad, den första i Norge i inlandet. Den rurala kulturen får sällskap av den urbana. Storgata växer fram med sin panelarkitektur, hämtad direkt från lantgårdarnas mittgångshus.
Fram växer en stad som är en legering, en blandning av periferi och centrum. En självtillräcklig stad, med integritet. En liten stad, men med stora utblickar. En kulturradikal stad, med fernissade fasader och stökiga bakgårdar, räta rutnät och smala smitvägar.
När staden går in i en industrikris på 1980-talet föds tanken på ett OS. Det tycks omöjligt men det småskaliga och miljövänliga slår in en kil i den stora olympiska rörelsen, det lokala, autentiska, nära verkar lockande 1988. Och när OS rullar in vägrar man Coca Cola och man vänder ryggen åt en fjäskande IOK-president.
Resan till Lillehammer är den första av två om norsk urbanitet och stadsbyggande, nästa avsnitt handlar om Trondheim.
Tack till:
Unn Irene Aasdalen
Kjell Marius Mathisen
Erlend Hanssen Sjåvik
Ett urval av konstnär som var verksamma i Lillehammer kring sekelskiftet 1900:
Frederik Collett
Thorvald Erichsen
Kristen Holbø
Lars Jorde
Rolf Lunde
Alf Lundeby
Einar Sandberg
Eyolf Soot
Halfdan Strøm
Henrik Sørensen
Fritz Thaulow
Rudolph Thygesen