I detta avsnitt gör vi några nedslag i energins långa kulturhistoria, hur energislag har bestämt formen på samhällen och i arkitekturen i städer, men också hur energi har alstrats, samlats och fördelats, i en återkommande konflikt mellan stadens som tillväxtmotor och uråldriga, känsliga naturresurser.

Människor är den enda arten som systematiskt kan utnyttja energier utanför sina kroppar, genom att använda sitt intellekt och en enorm mängd artefakter – från de enklaste verktygen till förbränningsmotorer och kärnreaktorer.

Den fundamentala övergången den gamla regimen av vind, vatten och eld - till fossila bränslen påverkade allt: jordbruk, industri, transporter, vapen, ekonomi, livskvalitet, politik och miljö – och påskyndade en urbanisering som knappt gick att föreställa sig för bara några generationer sedan.

De återkommande löftena som är inkapslade i energi. Energi uppmanar till att ge löften. Luften och haven ska bli rena – om vi använder rätt energi, satsar på rätt framtid för den universella valutan.

Nya tekniksprång har historiskt tagit plats i landskapet. Elektriciteten är inget undantag. En återkommande känsla var att någon kom och tog naturen och platsen i anspråk, en känsla av maktlöshet. I en text om Hooverdammen i Kalifornien förklarar Joan Didion sin fascination för dammen som skapades av tonvis av betong för att ”göra sydvästra Amerika möjligt”. Hon pratar om städerna som ska växa fram, om civilisationen! Sunset strip, inte upplyst av solen men av neonen.

I de oskyldiga tider som den byggdes, skriver hon, fanns det lysande löftet hos amerikanska ingenjörer. Hon citerar en plakett som sitter vid dammen som ett minnesmärke över de 96 som dog när dammen byggdes: ”De dog för att öknen skulle blomma”.

Tack Karin Schibbye

Läsning:

Kärnkraftens arkitektur av Fredrik Krohn Andersson