Östersund anlades av Gustav III år 1786 som en civilisatorisk ö i fjällvärlden för att tämja den bondska handeln med Norge och den anarkistiska mentaliteten i Jämtland, ett landskap vars nationella tillhörighet var allt annat än självklar. Länge var stadens rutnät, som hade huggits ut kring ett hemman i skogen, sparsmakat bebott och bestod till lika delar krydd- och kålgårdar. Borgarna kom utifrån.Byarna fanns långt före staden och denna relation har präglat regionen. Östersund erbjuder en samlingsplats, men hantverket och den lokala byggnadskulturen har starkare fästen i omlandets byar.Busstorget i Östersund heter egentligen Gustav III Torg men det är det ingen som säger. De flesta vi pratar med återkommer hit, för timmarna de varit här och väntat på bussar. Busstorget kan tyckas som en enbart funktionell plats i staden, ett stort tomrum bara och nu finns planer på att bygga igen det. Men platsen gör något med Östersund, i ena änden ligger Gamla teatern - nu hotell - som byggdes som ett godtemplar-hus inför ett storlogemöte 1884 och i den andra det varma och generösa biblioteket. Och så busstationen, där ungdomar fortfarande värmer varandra i väntan på nästan buss, för som popgruppen Vapnet från Östersund så rimligt formulerade titeln på sitt album från 2006: Jag Vet Hur Man Väntar.Under efterkrigstiden fick arkitekter som Cyrillus Johansson och Lars Israel Wahlman möjligheten att arbeta i Östersund. Även här visade sig stadens relativa isolation och eljesthet som en fördel. Johansson och Wahlman hörde inte riktigt hemma i den svenska modernismen och funktionalismen såsom den hade utvecklats efter 1930-talet, utan odlade äldre rötter, lokalkolorit och ett estetiskt språk som stod närmare de klassiska formidealen. En modernism som vilade i sina egna traditioner.I dag är Östersund den tongivande vinterstaden i Sverige, inte minst när det gäller skidsport. Det har fått andra verksamheter, och de hus som hör till dem, att vanvårdas och glömmas bort, som just Cyrillus Johanssons inomhustennishall från 1937, som kommunen låtit förfalla till ett erbarmligt skick. Den framgångssaga som en ny producerande medelklass, värdskap av prestigeevents och inte minst ett fotbollslag som segrar på Europanivå är tydliga tecken på, har också sin baksida i starka män som sitter på flera stolar, en trång demokrati där ingen vågar inta en objektiv position och säga att något är fel, för beroendena till varandra är för starka och komplexa.När vi åker omkring i Östersund omland och besöker byarna och läser den nu nästan bortglömde hembygdsförfattaren Per Nilson-Tannér får vi även en uppfattning om att även hembygdsrörelsen bar på en alternativ modernitet. Att kampen mot utflyttandet av ungdomen och arbetsplatserna under 1900-talet inte handlade om ett entydigt tillbakablickande, utan om att aktivt arbeta för att orterna skulle leva och ha en framtid: med kraftverksutveckling, vägbyggande och skolor. Det är inställning som verkar ha smittat av sig på landskapet och staden Östersund i samma mått: en egensinnig vilja att vara modern och i sin samtid, men med det goda lokalsinnet intakt.Tack:Elin Grelson Almestad, författare och kulturskribent från ÖstersundKrister Jonsson, kännare av hård musik och från Aspås, ÖstersundOlof Edin, 1:e antikvarie för bebyggelse och kulturmiljö JamtliAnders Hansson, Chefsarkeolog JamtliSamt till alla er som hörde av er via sociala medier.Musik i avsnittet:Säkert: Det här är vad de säger, Isarna, SanningsdanVapnet: ThoméegrändSvart Katt: Håller ett öga på varandra